Att leva i bön

Vad du lär dig, vecka för vecka

Varje vecka har ett tema, fem lektioner och en mötesguide. Du läser en lektion om dagen, fem dagar i veckan.

1. 1

   Gud talar först, och vi får svara honom i bön

   Bönen börjar inte hos oss: Gud kallade oss vid namn i dopet, befaller oss att be och lovar att höra oss. Vår nöd lär oss att ropa till honom. Vi kommer inför Fadern i Jesu namn. Jesus ber för oss och Anden ber i oss, även när vi kommer tomhänta som tullindrivaren.

2. 2

   Vår Fader: vi ber tillsammans som Guds döpta barn

   Den här veckan lär vi oss om inledningen till Herrens bön: vi kallar Gud ”Fader” eftersom vi i dopet har blivit hans barn. Ordet ”vår” förenar oss med syskon från alla släkter och folkgrupper, för Kristus är vår fred. Vi ser också att Guds namn är heligt, att hans rike kommer och att hans vilja sker även utan vår bön. Ändå ber vi att det ska ske också hos oss. Berättelsen om två släkter visar oss att Jesus bad att vi skulle vara ett.

3. 3

   Ur Faderns hand får vi vårt dagliga bröd och syndernas förlåtelse

   Den här veckan studerar vi två böner i Herrens bön. Den fjärde bönen lär oss att ta emot vårt dagliga bröd från Fadern – mat, arbete, rättvisa och regn. Vi får tacka honom, som den ende som återvände till Jesus, och vänta på Faderns hjälp under torkan utan att gå till en medicinman eller bära fram offer. Den femte bönen lär oss att bekänna våra synder, höra ordet om den förlåtelse som Kristus har vunnit åt oss med sitt blod och förlåta andra eftersom Kungen först har förbarmat sig över oss.

4. 4

   Fader, beskydda oss: Kristus har segrat, och vi säger amen

   Den här veckan fördjupar vi oss i de sista bönerna i Herrens bön. Jesus övervann frestelserna i öknen för vår skull. På korset utplånade han skuldebrevet som anklagade oss och avväpnade mörkrets makter. Därför står den som är döpt inte under trolldomens eller förbannelsens makt. Vi lär oss också att som församling be för de sjuka, eftersom det är Herren själv som ska resa dem upp, och att säga amen, det vill säga: ”Ja, så ska det ske.” Till sist läser vi en berättelse om ett helandemöte som ska hållas i byn.

5. 5

   Psaltaren: böneord som Jesus ber tillsammans med oss

   Jesus bad med Psaltarens ord även i mörkret på korset, och nu ger han oss dessa ord så att vi kan be tillsammans med honom. Den här veckan läser vi psalmer som uttrycker lovsång, tacksägelse, klagan och ånger. Berättelsen om en ung änka visar oss att även ropet ”Hur länge?” är en bön som Gud hör.

6. 6

   I mörkrets dal håller Kristus oss i sin hand

   Den här veckan lär vi oss att be i svåra situationer. Jesus bad i Getsemane och överlämnade sig åt Fadern. Paulus fick svaret ”Min nåd är nog för dig”, trots att han inte fick det han bad om. Sedan lär vi oss att be med den som är sjuk eller ligger för döden med ord ur Psaltaren 23, och att be vid dödsfall och begravning i hoppet om uppståndelsen. Vi tar också del av berättelsen om en person som ber med sin mormor under natten när prästen är långt borta.

7. 7

   Fadern hör oss av nåd: bön är inte att ställa krav på Gud

   Den här veckan prövar vi framgångsteologins lära att Gud ger oss det vi kräver om vi använder de rätta orden eller ger ett så kallat såddoffer. Vi lär oss att Fadern vet vad vi behöver redan innan vi ber. Vi urskiljer vad som är gott och vad som är fel i karismatisk bön och ser fasta och bönevaka som andliga övningar för människor som redan har blivit hörda. Liksom de kristna i Berea prövar vi all undervisning mot Skriften, för Guds gåva är inte till salu.

8. 8

   Att be tillsammans: Kristus samlar oss till kyrkans bön

   Den här veckan lär vi oss om kyrkans bön: morgonbön och aftonbön, kollektbönen – en kort bön om Guds barmhärtighet – och förbön för kyrkan, ledare och alla människor. Vi lär oss också om lovsång med glädjerop och om att böja knä. Till sist visar en berättelse att vi som är döpta är ett kungligt prästerskap och kan leda bön med gudstjänstbokens ord, eftersom Kristus är mitt ibland oss.

9. 9

   Guds ord bor i våra hjärtan och hem

   Den här veckan lär vi oss att forma en bönekrans av en bibeltext (tack, förlåt, hjälp) och att bära Ordet i hjärtat. Sedan tar vi med oss Ordet hem: i familjens bön, när vi ber om välsignelse över hemmet, när vi ber på hjärtats språk och när vi berättar för barnen om Guds gärningar – även när mor- eller farföräldrar inte kan läsa.

10. 10

    Ett amen som sänder oss: Gud renar oss och sänder oss sedan ut i världen

    Den här veckan ser vi att bönen inte slutar i kyrkan. Gud renade först Jesaja och sände sedan ut honom. På samma sätt tar Kristus emot vårt dagliga arbete som en tjänst åt honom. Gud ger oss medmänniskor att be för, också muslimska grannar. Han tröstar oss så att vi kan trösta varandra i gruppen. Till sist återvänder vi till Herrens bön: den är en gåva som Fadern har gett oss.

Läs en lektion innan du bestämmer dig

Vecka 1, dag 1 — hela den första lektionen, ord för ord som den står i boken.

Hela lektionen · Gud talar först, och vi får svara honom i bön

Gud talar först, och vi svarar

Varmt välkommen till den här boken. Den är skriven för dig. Under tio veckor ska vi dag för dag lära oss att leva i bön tillsammans. Den här veckan börjar vi med ett gott budskap: bönen börjar inte hos dig. Gud talade först. I dopet kallade han dig vid namn och gjorde dig till sitt barn. Nu får du svara honom. Kanske tänker du att ditt liv inte passar för bön. Var inte rädd. Det är den tomma hinken som fylls med vatten. Du får komma med just det som är svårt, i Jesu namn. Du är inte ensam: Jesus ber för dig, och Anden ber i dig. Din Far älskar dig, och han hör dig.

Inledande berättelse

Idrottsplatsen fylldes av ljud från hörnet där man spelade netboll: bollen slog i ringen, flickorna ropade varandras namn och visselpipan ljöd.

Anitha satt på en betongbänk med väskan i knät och anteckningsboken med elevernas resultat uppslagen. Hennes läppar rörde sig: 'Vår fader, du som är i himlen...' Hon hade kunnat de här orden sedan barndomen. Hennes penna fortsatte att summera poängen. 'Amen', viskade hon och slog upp nästa sida.

'Syster Anitha!'

Hon lyfte inte huvudet.

'Syster! Syster Anitha!'

Prisca stod framför henne, andfådd, med en grön väska på ryggen. 'Jag har ropat på dig tre gånger. Var var du någonstans?'

Anitha blinkade hastigt. 'Jag höll på att... be.'

Prisca skrattade lite. 'Du bad, men hörde inte min röst?'

Anitha svarade inte genast. Hon såg på anteckningsboken och tänkte sedan på sina läppar, som hade sagt orden utan att hon hade hört dem. Långsamt stängde hon anteckningsboken. Hon lade pennan i väskan. Hon vände sig mot sin lillasyster.

'Nu är jag här. Jag hör dig. Vad var det du sa?'

Prisca satte sig bredvid henne och började berätta om deras match. Anitha lyssnade ända till slutet, och anteckningsboken förblev stängd.

Bibelläsning

Huvudtext: Första Samuelsboken 3:1-10

Stödverser: Jesaja 43:1, Daniel 9:18

Observationsfrågor

1. Vem sprang Samuel till varje gång han hörde rösten ropa på honom i Första Samuelsboken 3:1-10?
2. Vad säger Herren i Jesaja 43:1 att han har kallat den som tillhör honom vid?
3. I Daniel 9:18 säger Daniel att de ber till Gud inte på grund av sin egen rättfärdighet, utan på grund av vad?

Förklaring

Den här berättelsen utspelar sig under domartiden. Bibeln säger att det var sällsynt att Herren talade på den tiden (vers 1). Samuel var en ung pojke. Han sov i templet, nära Guds ark. På natten ropade Herren hans namn: 'Samuel!' Samuel visste inte vem det var. I vers 7 står det att han ännu inte hade lärt känna Herren och ännu inte hade fått ta emot något ord från honom. Tre gånger sprang Samuel till den gamle Eli, och den tredje gången förstod Eli att det var Herren som kallade på honom; han lärde Samuel hur han skulle svara. Den fjärde gången sade Samuel: 'Tala, din tjänare hör.'

Lägg märke till ordningen. Samuel inledde inte samtalet. Gud började. Samuel svarade bara. Så är det med all bön. Gud är alltid där först, förklarar Helmut Thielicke, luthersk predikant och teologilärare i Tyskland som predikade under kriget, och vår bön är ett svar till honom. Till och med om bönens början ber vi Gud. Därför börjar Morgonbönen i Tumwabudu Mungu Wetu så här: 'Herre, öppna min mun, jag vill sjunga ditt lov.'

Vårt problem liknar Samuels. Ofta känner vi inte igen Guds röst. Våra öron är fulla av brus: arbete, telefoner, skulder och rädsla. Vi skyndar till det svar som ligger närmast: en viss person, vår egen plan eller grannens råd. Det är vårt verkliga problem: inte att vi ber på fel sätt, utan att vi utan hans ord varken känner honom eller söker honom.

Många har fått lära sig att vi måste nå fram till Gud med höga rop, många timmar och tårar för att han ska höra oss. Den ivern är uppriktig. Men den här bibeltexten vänder på perspektivet: Gud behöver inte väckas. Han har sökt oss först. På din dopdag kallade han dig vid ditt namn och gjorde dig till sitt barn. Varje söndag talar han till dig i sitt ord. Det är den heliga Anden som kallar oss genom evangeliet, och det är han som lägger svaret i vår mun.

Därför ber vi inte för att vi förtjänar det, utan för Jesu Kristi skull. Daniel sade detsamma: vi ber på grund av Guds stora barmhärtighet.

Förståelsefråga

Vem inleder enligt den här lektionen samtalet mellan Gud och den som ber?

Kristi löfte

Samuel kände ännu inte Herren, men Herren ropade hans namn, om och om igen, tills han svarade. Så kallade Gud dig i dopet för Jesu Kristi skull: innan du hade sagt ett ord hade han redan kallat dig till att vara hans barn. Din bön är ett svar på den röst som fortfarande kallar på dig.

Att ta emot — och leva av — denna gåva

I mitt eget liv — som Guds barn

Läs en bibelvers innan du ber i dag, till exempel Jesaja 43:1, och låt Gud tala först. Svara honom sedan med några få ord, som Samuel: Tala, din tjänare hör.

I hemmet — som familj som tagit emot

Börja inte med en lista över böneämnen när ni ber aftonbön hemma. Läs först en vers eller Herrens bön tillsammans, så att Gud får tala först. Även ett litet barn kan svara 'Amen' på det ord det har hört.

I församlingen — som folk som lever av nåden

I församlingen och i byn finns människor som är rädda för att Gud är långt borta och att de måste ropa högt till honom tills han hör. Precis som Eli undervisade Samuel kan vi varsamt visa dem att Gud redan har talat i sitt ord och att de kan svara honom.

Veckans uppgift

Led aftonbönen hemma en gång den här veckan. Välj en kväll, kanske efter maten, och samla dem som är hemma: barn, make eller maka, syskon eller en hyresgäst. Läs några verser eller be Herrens bön tillsammans. Be sedan Luthers aftonbön som finns i Lilla katekesen i Tumwabudu Mungu Wetu, eller tacka Gud för dagen med egna ord. Inte mer än så: Gud talar först, och ni svarar tillsammans.

Bön

Herre Gud, jag tackar dig för att du kallade mig vid mitt namn innan jag kände dig, precis som du kallade Samuel på natten, och för att du i dopet gjorde mig till ditt barn. Jag bekänner att mina öron ofta är fulla av brus från arbete och rädsla, och att jag skyndar till människors röster innan jag hör din röst. Herre, öppna mina öron och mina läppar, tala till mig i ditt ord, så ska jag svara dig som ditt barn. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Minnesrad

Gud talar först, och jag svarar: *Tala, din tjänare hör.*

Fråga att reflektera över

Var har Gud talat till dig innan du började be: i ditt dop, i en viss bibelvers eller i ett ord du hörde i kyrkan? Vilket ord från Gud skulle du vilja höra först innan du ber din aftonbön i dag?

© Författarna och EFS. Alla rättigheter förbehållna. Lektionen visas här för att du ska kunna läsa den innan du bestämmer dig; den får inte kopieras eller spridas.